- ett faktum i det unga vuxenlivet.
Det humana papillomviruset är mycket vanligt och överförs framför allt vid samlag. Uppskattningsvis 70 procent av alla kvinnor och män som har haft samlag har haft en HPV-infektion, många gånger i unga år. Infektionen ger som regel inga symptom och läker ut av sig själv.

Hos en majoritet av kvinnorna försvinner infektionen spontant, och eventuella lätta cellförändringar går tillbaka. Men de kvinnor som inte förmår göra sig av med viruset och där viruset tillhör någon av högrisktyperna kan allvarligare cellförändringar uppstå. Dessa cellförändringar kan leda till livmoderhalscancer.

För att högriskpapillomvirus ska kunna ge upphov till cancer krävs en långvarig och ihållande infektion. Dessutom krävs att viruset når cellerna i det så kallade basalcellslagret i slemhinnans epitelskikt. Individuella skillnader i livmoderhalsens slemhinna kan avgöra hur mottaglig en kvinna är för en infektion.

Ju längre tid papillomviruset finns kvar i slemhinnan, desto större risk för cellförändringar som kan leda till cancer. Det finns även en ärftlig påverkan, en kvinna med en mor eller syster som fått livmoderhalscancer löper större risk att själv drabbas. Arvsanlagen tycks påverka hur immunförsvaret förmår angripa viruset. Om kvinnan tidigare varit utsatt för viruset så ökar risken att bli infekterad på nytt.

Hittills har ett 100-tal olika typer av HPV- viruset hittats, många är helt ofarliga och ger upphov till hand- eller fotvårtor, och ungefär 30-40 av dessa HPV-typer infekterar den genitala slemhinnan. Av dessa bedöms 15 stycken vara av så kallad högrisktyp, och kan därmed ge upphov till livmoderhalscancer.

HPV 16 och 18 orsakar 70 procent av all livmoderhalscancer

Källor: Cancerfonden, Läkemedelsverket, Socialstyrelsen m fl.