Trots screening för tidig upptäckt är livmoderhalscancer fortfarande den näst vanligaste cancerrelaterade dödsorsaken (efter bröstcancer) bland unga kvinnor (15–44 år) i Europa. Varje år får ungefär 33 500 kvinnor diagnosen livmoderhalscancer, och 15 000 avlider till följd av sjukdomen.

Dessutom får hundratusentals kvinnor diagnos på andra genitala sjukdomar orsakade av humant papillomvirus som börjar innan livmoderhalscancer uppstår och som kan drabba andra delar av könsorganen än livmoderhalsen. Det kan vara allvarliga och tidiga cellförändringar i livmoderhalsen, vulva- och vagina, allvarliga cellförändringar i vulva och vagina och kondylom.

I synnerhet tidiga cellförändringar i livmoderhalsen och kondylom kan utvecklas mycket snabbare än livmoderhalscancer – ofta inom några månader efter exponering för viruset.

I Sverige insjuknar cirka 450 kvinnor årligen i livmoderhalscancer och ytterligare cirka 32 000 får besked om att de har cellförändringar, dvs. förstadier till cancer. Ett svårt besked som kräver nya undersökningar och kanske operation, även om cellförändringarna i många fall läker ut av sig själva.

I Sverige kallas kvinnor från och med 23-års ålder till gynekologisk screening var tredje år. Då tas cellprov för att kunna upptäcka och behandla eventuella cellförändringar så tidigt som möjligt.
Tack vare dessa kontroller har antalet fall av livmoderhalscancer halverats i Sverige sedan 1960-talet. Men de sista 10 åren har den positiva utvecklingen stannat av.
Genom en ny testmetod, HPV-test, i kombination med cellprov kan läkarna upptäcka fler fall av cellförändringar i ett tidigt skede.

Humant papillomvirus (HPV 16 och 18) orsakar drygt 70 procent av all livmoderhalscancer i Sverige.

En av tre kvinnor med livmoderhalscancer dör inom fem år, jämförande siffra för bröstcancer är 86 procents överlevnad.

Symtom
Livmodershalscancer ger sällan några symptom i de tidiga stadierna. Hos vissa kan små blödningar och ibland smärta vid samlag förekomma. Om cellförändringen inte avlägsnas kan den växa och spridas från slemhinnan till livmoderhalsens muskelvägg och vidare ut i bäckenet. Livmoderhalscancer är mycket smärtsam och svår att smärtlindra.
Cancerceller kan också spridas till lymfkörtlar i bäckenet. Det förekommer att dottersvulster, metastaser, sprids genom blodet till andra organ som lever, skelett och hjärna.

Behandling
Förstadier till livmoderhalscancer behandlas genom att en bit av den förändrade vävnaden tas bort. Det kallas konisering eftersom en liten kon av livmodertappen avlägsnas. Vid mer utvecklad cancer brukar hela livmodern och närliggande lymfkörtlar opereras bort. Ibland används strålning istället för operation eller en kombination av de båda behandlingarna.

Livmoderhalscancer som uppstår i skivepitelet är den vanligaste formen och har minskat kraftigt sedan allmän screening infördes. Antal fall har kunnat halveras sedan början av 70-talet, även om antalet de senaste åren varit konstant. Däremot ses i västvärlden en ökning av den mer ovanliga formen av livmoderhalscancer som utgår från körtelcellerna (adenocarcinom) och som är mycket svårare att upptäcka vid screening.

Källor: Cancerfonden, Läkemedelsverket, Socialstyrelsen m.fl.